autismparent

Inläggen jag skriver känns tunga och jobbiga, och det är det. Jag vill skriva ett inlägg om mitt barn, lite lättare och ljusare.

Kim har många bra sidor också, dom ser man när hen mår ok - bra. Kim är skojfrisk och vi skrattar en del ihop då hen mår ok, hen har humor och tycker om att underhålla med vitsar som hen härmar från youtube. Vi har en del interna skämt som vi upprepar ofta, det ska sägas på samma sätt i vissa sammanhang.

Kim har hela sitt liv tyckt om att gunga, och hen kan gunga länge. Jag tror att det är rogivande för Kim. Det är inte så lätt att hitta gungor längre som hen får plats i, men vissa lekparker har såna där stora gungor som Kim kan ligga i.

På HVB-hem o skola så var det mycket aktiviteter, skolresor, utflykter, fiske, åka båt, skidåkning, djurparker mm. Kim var omtyckt av kamrater och personal. Personal sa ofta att "Det är roligt att arbeta med Kim".
Kim är språkbegåvad och lär sig fort vissa ord och meningar. Likaså när det gäller musik, hen hör instrument i låtar som en annan inte hör. Hen memorerar texter i låtarna fort. På radio identifierar hen snabbt artist och låt och skulle nog vinna alla musikquiz hen utmanades till.

Kim idrottade och presterade bra, hen var delaktig i idrotter och det gick bra för hen utifrån hens förutsättningar. Kim blir väldigt glad när hen vinner, mindre glad när hen förlorar. Det är bara vinna som gäller.
På vintrarna blev det en del skidåkning, både på längden och utför. Kim klarar det fint och det är bra träning. Mycket bad blev det och det är bra träning för Kims rygg.
Kim var även klassrådsrepresentant och lärarna ser Kim som en bra förebild. Och Kim följde med på skolresorna som gjordes, hen älskar att åka tåg. Lärare och kamrater skrattade mycket och hade roligt ihop. Vid skolavslutningar brukade Kim hålla tal och tacka lärare och rektor för terminen och hen får många applåder. Kim tycker om att stå i rampljuset.

Oh vad jag önskar att personal och chefer kunde få se denna Kim! Tänk om dom ville ge Kim dom förutsättningar att vår Kim fick visa denna sida. Vilken glädje Kim ger och tar och den kärlek hen kan visa, Kim blev utsedd på skolan som årets kamrat ett år. Kim hjälper och stöttar kamrater som kanske mår dåligt och/eller är ledsna. Det är en fin egenskap att ha. Kim har många fina egenskaper, men behöver rätt förutsättningar för att kunna visa dom till världen. Alla behöver en Kim i sitt liv!

Tänk om livet fick vara glädje, ljus och kärlek! Istället dras vi ner i det där mörka hålet med chefer och handläggare som bara trycker ner Kim i det där mörka hålet, där även vi föräldrar trycks ner i. Det är en stor sorg och det är hjärtskärande att stå o se på när märnniskor som jobbar för människor, jobbar mot människor. Som gömmer sig bakom egna tolkningar av lagen. Vart tog empatin och medmänskligheten vägen? Det är som om vi lever på olika planeter.

Kim har precis som dom flesta andra i hens ålder längtan och drömmar om kärlek, jobb, kompisar, vart hen vill bo. Kim är en människa, med känslor. Bara för att hen har diagnoser gör hen inte till en robot. Vi har ett liv, och våra liv är satt på paus, i flera år, kanske för evigt,,, Kim vill leva, men behöver stöd i sitt liv för att kunna det. Vi föräldrar vill leva, njuta av våra barn, våra familjer och vänner. Allt är satt på paus,,,, vi måste kämpa och bråka, det är inte roligt! Det är inget liv! Och det är inget vi tar nån njutning av, att vara besvärliga. Kommunen har gjort detta som nån form av kamp där vi föräldrar ska tystas till varje pris. VEM gör så? Det kan inte finnas några hjärtan i dom kropparna. Hur sover ni? Hur känns det när ni plockar in lönen varje månad, känns det som, att detta har jag gjort mig förtjänt av? Ni sitter i era miljonhem, äter hemlagad mat som ni tycker om med partner och barn kanske barnbarn, träffar släkt och vänner, åker iväg och tränar, åker och shoppar, ute och reser. Ni vet sånt som ni tar för givet, tar ni ifrån vårt barn och säkert fler. Känns det bra i hjärta och mage? Hur sover ni?

Vad är det som är så fruktansvärt farligt med att tillgodose en funktionshindrads behov? Vad är det värsta som kan hända? Det jag skrev i detta inlägg? Är det, det värsta farhågorna som chefer och handlägare har? Det är så sorgligt att människor inte vill se utsatta medmänniskor må bra. Dom kan ju inte må bra själva, för ingen normalfuntad människa utsätter människor för det dom utsätter Kim och oss föräldrar för.

Min far som är född på 30-talet, blir ledsen när jag berättar hur Kim har det, han skakar på huvet och säger att det är som på 30-talet.

Försök tänk tanken... 
Det kunde ha varit jag.