Misär
I juni flyttar Kim in i sin egna lägenhet på ett serviceboende och efter bara ett par veckor så finner vi rutten och möglig mat i kylskåpet. Kläder blir bortglömda i tvättmaskin, man separerar inte 40 och 6o grader. Det är avföring på golv, toastolen, handfatet, duschstolen och möbler. Kim använder sin kam till att klia rumpan då hen inte kan torka sig själv och det kliar, samma kam som hen kammar håret med. Jag kan inte se detta utan städar undan detta, jag har dock fotograferat detta. Jag kontaktar chef och sänder över bilderna. Chefen säger att det är andra lagar som gäller för vuxna. Igen upprepas när vi lyfter brister, "så ska det inte vara" och så fortsätter det bara.
Chef och God man åker till Kim angående misären, men får till svar att dom inte kunnat se något. Men jag hade ju städat upp efter att jag tagit bilderna, det var tydligen dumt gjort av mig. Eftersom det inte finns närvarande personal så kan dom inte hjälpa Kim att torka sig. Som svar från chefen får jag att personalen inte alls uppfattar detsamma som jag beskriver. Och att personal stöttar individen med hygien utifrån behov och eftersom Kim sköter sina toalettbesök själv så ser inte personalen när hen går på toaletten. Personalen ska separera tvätten 40 och 60 grader. Personalen har inte upplevt att det ska finnas avföring på händer eller andra ställen och ska kolla så det är rent i badrum vid insatser. Städning görs en gång per vecka, personal har bett om att städa extra men att chefen har sagt nej om det inte behövs (avföring behövs då alltså bara städas undan en gång i veckan).
Dom upplever Kim som mer harmonisk, jag förstår inte detta. Om Kim vore så harmonisk skulle hen knappast må så dåligt som hen gör och har inte ett fungerande liv alls. Chefen säger att dom kan inte enligt lag tvinga Kim till arbete eller aktiviteter. (Vilket skulle innebära att vi föräldrar och tidigare personal som jobbat med Kim har tvingat hen när hen levde ett aktivt och delaktigt liv. Det har vi naturligtvis inte, om man har kunskaper kring autism så vet man också att det går aldrig att tvinga en person med autism till något, oavsett om personen är 5 år, 17 år eller 18 år. Däremot måste personalen ha kompetens för att jobba med detta).
I kylskåpet finns massor dressingflaskor! Matsedlarna består processad mat såsom kebab, korv, frysta köttbullar, pommes. Kim har nu gått upp 27 kg sen hemflytt för ca 1½ år sen, hen har svårt att gå och röra på sig pga övervikt och smärta. Jag pratar med sjuksköterskan om vikten och maten och hen skulle kontakta dietisten, och dom får inte göra några förändringar kring kosten utan dietisten är inkopplad. Borde det inte vara tvärtom, att dietisten ska vara inkopplad för att brukare kan äta skräpmat? (Numera finns inte heller längre någon dietist kvar inom kommunen). Personalen gör matlådor till Kim, och som ni ser så kan det då blir hamburgare och pommes, återvärma pommes? Kims mat kastar man bara in i kylskåpet utan att skydda maten.
Tiden går och när jag kommer till Kim, fortsätter det att vara avföring där det inte ska vara avföring. Så det chefen har tagit upp med personalen har inte gått fram, och personalen förstår inte själva att städa bort det. Jag upplever även att det är svårare att få kontakt med Kim och hen vill mindre och mindre göra saker. Hen vill inte följa med på de gemensamma utflykterna. Jag får fortsätta kasta rutten och möglig mat. Och jag blir så ledsen och arg, jag kontaktar igen enhetschef om detta igen, mitt tålamod tryter och jag är förtvivlad och påtalar att bristerna fortskrider. Som svar får jag att hen ska ta upp detta med personalen men att jag i fortsättningen får gå via God man om att ta upp bristerna. Med andra ord så ska jag hålla käften för jag är en jobbig jävel som lyfter brister. Det får man inte göra som anhörig, då blir man tystad.
Vad beror problembeteende på? Orsakerna till ett problembeteende kan vara många, till exempel kan de bero på:
- missförstånd och svårigheter att göra sig förstådd
- fysisk sjukdom
- bristande struktur och begriplighet i vardagslivet
- sömnsvårigheter
- ljud och ljus
- psykotiska problem
- uttråkning
- orättvisor.
Läs mer på Autismforum
Hur kommer det sig att varken personal och chefer kan detta? Dom hävdar hela tiden att det är självbestämmande och att dom inte får tvinga. Är det dit kunskaperna räcker till? Finns inga som helst krav på kunskaper kring diagnoserna när dom söker tjänsten? Dom använder alltså Kims svårigheter emot hen, dom menar alltså att Kim väljer att leva i misär? Det är inte professionelt arbete. Och vi föräldrar har sett professionela chefer och personal tidigare, så vi vet att det finns.
Jag är ingen fotograf, som ni säkert ser. Många av bilderna är betydligt värre i vergkligheten än vad bilden visar.