autismparent

När det är dax för förnyelse av beslut för boende i slutet av 2016, så finns alla läkarintyg och psykologbedömning med. Det står bl a "De som behöver stöd, hjälp eller vård skall ha rätt att få detta i den egna bostaden. Alla människor, oberoende av stöd- och vårdbehov skall ha rätt till en bostad med god tillgänglighet och god standard i en miljö som ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet". Jag undrar om personal och chefer faktiskt läser själva vad som står i beslut och beställning. Alla Kims svårigheter finns dokumenterade och delgetts boendet ändå så har Kim det så svårt och vanvårdas och lever i misär.

I beställningen för servicebostad och Daglig Verksamhet 2016 December, där handläggaren har utgått från tidigare utredningar, genomförandeplander, psykologbedömning. läkarintyg, samtal med God man och ADL- bedömning från ReHabenheten.
Det framgår från ovanstående att Kim har ett oundgängligt behov av emotionell, socialt och kognitivt stöd, vägledning av personal och föräldrar. Att det är viktigt att alla kring Kim har kunskap om hens funktionshinder så dom kan bemöta Kim på ett bra sätt och stödja hens utvecklig mot ökad självständighet och social delaktighet. Kim behöver utveckla sina färdigheter i sin egen takt och utifrån den kapacitet hen besitter.

Personal på psykiatrin har observerat att Kim behöver hjälp med ADL, trygghet, tydliga rutiner och närvarande personal. Att Kim har tvångsmässiga idéer och föreställningar som gör hen rädd och som är svårt att behandla med medicin. Kim har svårigheter i socialt samspel, kommunikationsförmåga och mönster i beteende som är begränsande och repetativa och stereotypa. Kim behöver vuxenstöd och hjälp att sköta sin hygien och i vardagsaktiviteter. Kim kan inte organisera sina uppgifter och är osäker i kontakten med andra. Kim har svårt för förändringar och stort behov av förberedelser kring ändringar och hen misstolkar ofta i sociala situationer.
Utifrån detta kan vi ju bara konstatera att chefer och personal på boende och Daglig verksamhet inte alls har läst denna information. Eller så har dom det men skiter fullkomligt i detta. Då all stöd som Kim behöver utifrån ovanstående uteblir. Vad är det för människor?

I beställningen står om livsföring - Lärande och att tillämpa kunskap:
Kim förstår inte orsak och verkan, hen kan inte själv se vad hens handlingar får för konsekvenser. Hen har svårt att se sin egen del i vissa situationer. Kim förstår ju inte vad konsekvenserna blir utav att hen lägger sig på trafikerade vägar eller sätter sig på tågspåret. Detta är något som varken personal eller chefer förstår, fast det står i Kims beställning till boendet. En chef sa vid ett möte till biståndshandläggaren att Kims avsikt är inte att hen vill ta livet av sig när hen lägger sig på vägen utan det är för att hen vill ha skjuts in till stan. Chefen verkar inte förstå att Kim inte förstår att hen faktiskt riskerar livet genom att göra detta, här förminskar och bagateliserar Kims svårigheter till att Kim är beräknande, en gammal fördom som fortfarande lever kvar tydligen. Kim har koncentrationssvårigheter och tappar lätt fokus beroende på hur Kim uppfattar uppgiften intressant eller inte. (T ex har Kim har inget intresse av att laga mat, så då har chefen bestämt att om Kim inte hjälper till att laga mat så får hen bara äta Findus frysmatlådor eller fryslådor från restauranger, personalen får inte laga mat till Kim. Hen bestraffas alltså för sin oförmåga hen har pga diagnoser hen har). Kim har inlärningssvårigheter och är ojämn i sin begåvning, hen behöver repetition och påminnelser inför varje moment hen ska göra. (Personal har gjort ett morgonbildschema för Kim att följa. Kim klarar dock inte att på egen hand följa schemat utan behöver stöd för varje moment som ska göras, t ex borsta tänderna, som inte görs). Kim har begränsad tidsuppfattning.

Det står vidare att Kim behöver tydliga strukturer och rutiner för att hens vardag ska vara begriplig. Hen är rutinstyrd och är känslig för intryck och förändringar. Hen motsätter sig regler och behöver därför en förklaring till varför de finns och behöver följas. Kim behöver muntliga instruktioner men klarar bara en instruktion i taget. Ur ADL-bedömningen står att personalen på boendet lagar Kims mat och försöker motivera hen till delaktighet, men det är svårt. Kim är delaktig i att planera matsedel och behöver stöd i inköpen. Kim är svårmotiverad att utföra dagliga rutiner och kräver mycket motivation för att utföra detta. Alla Kims svårigheter och stödbehöv står i utredning och beställning ändå gör personal och chefer precis tvärtom och får det att handla om Kims karaktärsdrag. Mycket oproffessionellt.

Om personlig vård står att Kim klarar att gå på toaletten själv men behöver hjälp att göra sig ren, vid dusch så behövs muntliga instruktioner och ibland fysiskt stöd. Det står att Kim sköter tandborstning själv, vilket inte stämmer, Kim behöver hjälp från personal eller oss föräldrar och tandhygienisten har även visat oss hur det ska gå till. Kim tar inte egna initiativ till tandborstning och med nuvarande personal så uteblir tandborstningen nästan helt. Kim behöver stöd i val av kläder och när det behövs byta kläder. Kim har svårt att avsluta sin teknikanvändning på kvällarna och behöver stöd i det. Kim har även svårt att begränsa mängden mat som hen äter, och äter tills allt är slut som står framme.
Kim förstår inte de sociala koderna utan samspelet är utifrån hens egna villkor. Hen saknar även förmågan att sätta sig in i hur andra tänker, känner och tycker. Hen förstår inte pengars värde och behöver personalstöd att komma till och från Daglig Verksamhet. Kim tycker om att dansa, sjunga, gå på olika aktiviteter såsom konserter och festivaler. Hen tycker om att filma och dokumentera. Har flera fascinationer.
Kim har låg självkänsla och har negativa tankar och behöver stöd med att vända dessa tankar till något positivt. Kim fastnar i negativa tankar och upplevelser från sitt förflutna och kan reagera starkt och bli utåtagerande.

I regeringens proposition 1992/93:159 sid 84, framgår det att alla ska ha rätt till egen bostad där friheten och integriteten är skyddad.
De som behöver stöd, hjälp eller vård skall ha rätt att få detta i den egna bostaden. Alla människor, oberoende av stöd- och vårdbehov skall ha rätt till en bostad med god tillgänglighet och god standard i en miljö som ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Bedömningen är att Kim har ett stort behov av stöd inom alla livsområden. Hen behöver stöd att skapa och upprätthålla rutiner under trygga förhållanden för att inte hamna i låsningar eller bli utåtagerande. Hen behöver tillsyn både för att skydda sig själv och för att skydda personer i omgivningen. Kim är känslig för förändringar. Kim är inte själv medveten om sina begränsningar utan anser att hen är vuxen och kan bestämma själv utan att se konsekvenserna av sitt handlande och hur hens beslut påverkar andra. Förhoppningsvis kommer Kim, med ökad mognad och genom att omgivningen ger hen förutsättningar genom struktur och rutiner i en trygg miljö som ger hen inflytande utifrån hens kognitiva förutsättningar, med tiden bli mer självständig i olika moment.
Som situationen ser ut idag bedöms Kim ha rätt till insatsen Bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § p 9 LSS.

Biståndshandläggaren skriver här ändå en tydlig beskrivning för Kims svårigheter, men det är precis som att detta är bara nåt man skriver och till vem? Personal och chefer läser ju inte detta. Och pga detta så far Kim väldigt illa och blir vanvårdad och har inget liv som hen kan leva utifrån sina egna förutsättningar.

Nu har Kim ett planerat läkarbesök på psykiatrin, där teamledaren och kommunens sjuksköterska ska följa med. Här förstår chef att Kim behöver personal med till läkaren för att ens komma iväg, det resonemang finns inte när det gällar att få Kim att ha en sysselsättning dit hen inte kommer iväg till. Teamledaren anser att detta är ett "viktigt" besök, (Kims tandläkartid avbokade personalen pga att personal säger till tandvården att Kim är rädd för att bli smittad av covid och dom får återkomma i vår, Kims dåliga tandhygien kommer ju att uppenbaras och det är inte kommunen inte beredd på att konfronteras med). Kim vägrar ta vissa mediciner, då hen upplever sig bli "drogad". Kommunen önskar dock att Kim medicineras så tungt så hen inte blir ett besvär för kommunen, då blir hen mer medgörlig och passar bättre in i kommunens fyrkantiga mall av hur en person med Kims diagnoser ska passa in i. Fast det finns ett läkarintyg, som jag skrev tidigare som säger att Kims svårigheter inte går att medicinera bort. Läser cheferna ens beställningen som sänds till dom? Är detta ett ok beteende att ha när man jobbar med människor med diagnoser?