Utan stöd
Våren 2016 så fortsätter Kim att bli inlagd på psyk, hen mår väldigt dåligt. Det är enorm påfrestande för oss alla. När vi träffar Kim, så har hen ofta avföring på kläder, händer, i håret.
Vi åker på studiebesök med Kim till magnetröntgen. Det blir däremot igen röntgen gjord, det verkar vara omöjligt att få till pga att Kim behöver vara sövd under undersökningen och sjukvården låter det bara rinna ut i sanden.
Vid ett bokat läkarbesök i öppenvården på psyk, så träffar vi åter den läkare som inte alls kan bemöta Kim. Kim har svårt att acceptera sina diagnoser och ändå ska läkaren trycka upp det i ansiktet på Kim, som blir argare och argare till den grad att hen blir hotfull. Vi får ta ut hen till väntrummet där utbrottet når klimax där hen skriker och slåss mot mig som är närmast. Dom får stänga hela mottagningen, och vi får invänta den andre föräldern som kommer och vi lyckas lugna Kim. Ska inte en läkare har större känsla för hur mycket man kan pressa en människa?
Jag har tidigare delat med denna länk, men gör det igen då den är så viktig. Psykiatristöd skriver om samsjuklighet
"Övriga psykoser och psykosliknande tillstånd: Kan ibland utlösas av svår stress, oftast i samband med förändringar i livssituationen. Återgång till bekanta rutiner kan ha god effekt".
Kim fortsätter att åka in och ut på psyk, polis får ofta köra Kim dit. En chef har sagt att "det är jättebra att polisen kan köra, för vi har ju varken personal eller bilar till att köra Kim". Hur kan man som kommun ens ha denna åsikt? Har inte polisen annat att göra än att agera taxi åt Lss?
Visst träffar vi personal som är snälla och trevliga, det hjälper dock inte om dom saknar komptens kring hur man jobbar med personer med diagnoser.
I april 2016 har vi ett SIP-möte igen, och Kim ska flytta till ett serviceboende. Vi är försiktigt förhoppningsfulla. På kommunens hemsida står det:
Servicebostäder för personer med funktionsnedsättning är lägenheter som oftast finns samlade i flerfamiljshus. Där finns tillgång till gemensamhetsutrymmen och personal. Du får stöd utifrån dina behov och intressen. En servicebostad är ett mellanting mellan helt självständigt boende och boende i gruppbostad.
Enligt chef är det ett boende för personer med autism och att personalen är utbildad inom detta. Och det kan vi med våran erfarenhet se att det inte är så som kommunen vill visa utåt.