autismparent

Det är väl nu som vårt helvete börjar...
I januari 2015 har vi ett möte med Lss då Kim uppvisar mer och mer att hen vantrivs och vill flytta tillbaka till vår kommun. Biståndshandläggare och chef säger bara att hen ska vara kvar på HVB-hemmet. Vi frågar hur plan B ser ut ifall det bara brakar loss. Till svar får vi att det finns ingen Plan B, så var mötet slut.

Kim fastnar mer och mer i dåliga beteenden och det blir svårare och svårare att avleda hen, kommunikationen från HVB-hemmet försämras. Kim uttrycker att hen vill ta livet av sig. Personal på boendet börjar använda sig av fasthållning på Kim när hen är i affekt (som blir ett trauma för hen). Kim blir mer och mer aggressiv och destruktiv och personalen upplever det som psykosgenombrott och vill omgående ha Bup-kontakt. Kim blir våldsam mot flera som kommer i hens väg. Situationen blir ohållbar och personalen måste åka med Kim akut till Bup. Läkaren ordinerar medicin och att Kim ska få vara hemma i lugn och ro, läkaren ser inga uppenbara psykostecken (läkaren förskriver dock antipsykosmedicin).

Tiden följs av fler läkarkontakter och Kim upprepar att hen vill stanna kvar i vår kommun. Men nu händer nåt, biståndshandläggaren kontaktar läkaren, som sen ringer mig och säger att Kim måste tillbaka till HVB-hemmet. Läkaren säger att "Det finns inget för Kim här i stan". Precis samma mening som handläggaren sagt till mig och även den andre föräldern. Ringer handläggaren och påverkar läkarens bedömning så att det passar kommunen bättre, och inte tar någon hänsyn alls till det uppenbara dåliga mående som Kim är i? Och den bedömning läkaren gjorde först. Naturligtvis nekar läkaren att handläggaren har påverkat hens rekommentation, det var bara en tillfällighet.

Biståndshandläggaren är på mig om att Kim måste tillbaka till HVB-hemmet, det spelar ingen roll hur Kim mår och varit med om. Handläggaren ringer även den andre förälder och säger att hen ska övertala mig till att köra Kim tillbaka. Jag har svårt att få orken att räcka till, Kim pendlar att bo mellan mig och andre föräldern. Vi försöker prata med biståndshandläggaren om att försöka hitta en lösning så Kim kan få bo i vår kommun, det är inte humant att skicka iväg hen till HVB-hemmet som hen uppenbarligen vantrivs så mycket på och upplevt trauman på. Biståndshandläggaren försöker lägga över ansvaret till socialtjänsten som lägger tillbaka ärendet till Lss, som hen tillhör.

Jag blir snabbt sämre i mitt eget mående, stressen blir övermäktig och jag måste uppsöka läkare och får ta mediciner. Läkaren och biståndshandläggaren ringer flera gånger och försöker övertala mig att Kim ska tillbaka till HVB-hemmet. Dom lyssnar inte på Kim och inte heller oss föräldrar. Kim mår väldigt dåligt, hen blir utåtagerande, skriker och slår, det tar enormt mycket energi utav hen. När Kim lugnar ner sig så blir hen ledsen och ber om förlåtelse.
Till slut får handläggaren bara acceptera att vi inte kan tvinga Kim tillbaka till HVB-hemmet. Kim blir snart beviljad Daglig Verksamhet och Korttidsvistelse 14 dagar per månad. I beslutet står bl a "För att förbättra ryggstatusen behöver Kim göra ryggövningar, simma, promenera osv".
Det är så klart oerhört synd att Kim avslutar sin gymnasieutbildning, handläggaren anser inte att Kim kan gå på vår kommuns särgymnasium.

Handläggaren skriver bl a i besluten att Kim har/behöver:

• ...omfattande behov av tillsyn 
• ...omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov.
• ...omfattande stöd runt kognitiva förmågor
• ...omfattande stöd med ekonomisk liv och inköp
• ...mycket stöd med personlig och medicins vård
• ...mycket stöd runt måltider
• ...mycket stöd kring hemlivet
• ...mycket stöd kring fritid, kultur och förflyttning
• ...mycket stöd för att upprätthållla rutiner kring Daglig Verksamhet
• ...mycket stöd nattetid

Kim pendlar att bo hos mig och andre föräldern och korttidsboendet, vilket inte är optibalt alls för Kim, det blir många uppbrott och Kim blir orolig vid byte av boende. Jag hade önskat att jag orkat ha Kim boendes hos mig heltid, men det går inte. Detta är en mycket påfrestande och stressande situation för oss föräldrar och Kim.

Det finns kunskaper om Autism och stress, lite information om det på Habilitering och Hälsa här "Personer med neuropsykiatrisk funk­tionsnedsättning har ofta ett förhöjt stresspåslag till följd av yttre påfrestningar i mil­jön. Det ökar risken för psykisk ohälsa. En viktig del av behandlingen är därför att minska stressfaktorer i omgivningen, men enligt Tove Lugnegård räcker det inte alltid."