Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkommen!
Jag hade tänkt starta denna blogg för länge sen och när jag väl format bloggen men innan att jag hunnit skriva något så dundrar jag rakt in i den berömda väggen.
Men nu sitter jag här, jag är långt ifrån återställd, men försöker ändå starta och se vart det leder. Vår situation har nu i flera år varit katastrof, mitt barn får inte dom insatser som hen behöver. Och jag sitter nu här utbränd efter att i flera år nu försökt få till ett fungerade liv för mitt barn, vilket är helt omöjligt med vår kommun. Jag har varit så jobbig och besvärlig mot kommunen så att nu är vi i ett läge där jag ska frysas ut och ignoreras. Hur det utvisar sig kommer jag till senare i bloggen, jag har inte orkat bemöta detta hos cheferna och personal och andra inblandade, för jag är utbränd och min kropp reagerar inte bra på stressen och min hjärna fungerar inte riktigt. Mitt fysiska och psykiska mående är i botten och jag reagerar inte bra på minsta lilla grej. Symtomlistan blir längre och längre, det finns ingen ork och tröttheten är knappt hanterbar.
Jag har aldrig bloggat för, men ger det ett försök.
Jag har ett vuxet barn med diagnoserna Autism och lindrig utvecklingsstörning och har psykisk ohälsa. Jag har valt att vara anonym, detta för att skydda mig och mitt barn. Vi är redan utsatta av kommunens mobbing.
Syftet med bloggen är dels att berätta vår historia men också om dom problem som finns inom Lss, habiliteringen och psykiatrin.
Jag vill också prata till punkt, utan att bli avbruten eller ignorerad. Eftersom kommunen vi bor i bestämt sig för att på alla sätt att tysta mig och det gör dom genom att ignorera mig, ha så lite kontakt som möjligt med mig, och när jag väl pratar så avbryts jag eller så byter dom samtalsämne. Jag blir helt utryst. Kommer jag till boendet så ska jag undvikas, jag ska helst inte heller in i deras gemensamma utrymme. Mm...
Vad får det för konsekvenser?
Vem är min barn?
Vem är jag?
Hur ser vi på människor med diagnoser?
Vad har vi för syn på anhöriga?
Hur ser kommunen på sig själva?
Vad är människovärde?
Finns det fler än vi som har det så här?
Jag kommer att berätta vad som händer nu, men också vad som har hänt och hur vi hamna här.
Jag vill lyfta att även personer med psykiska funktionsvariationer blir hårt drabbade av regeringens och kommuners insparningar.
Finns det fler som har det som vi?
Även om det finns en till förälder så känner jag mig enormt ensam, jag har fått dra det tyngsta lastet och fått vara drivande och därmed fått stå i skottlinjen för mobbingen. Familj och vänner drar sig undan, det nätverk som funntis för mig i flera år har alla dragit sig undan. Det finns ingen som orkar med hur vi har det.